En månad

Detta är antagligen det närmsta jag kommer komma en dokusåpa. Två månader. Tio personer. Sju tjejer och tre killar. Jokrar som kommer in lite här och där och gästspelar.

Vi är en väldigt konstig blandning som lever i princip på varandra. Vi bor i en liten camp omgivna av elektriskt stängsel in the middle of nowhere (i ett 14 000 hektars reservat). Vi har varit utanför reservatet två gånger på en månad.

Den yngsta tjejen är 20 år och kommer från Sweiz och har tagit med sin fiol. Ett australienskt par (den ena är mellan studier och den andra sagt upp sig) och en amerikansk kille (har jobbat på zoo och just nu jobbar hos en veterinär) är också i tjugoårsålder. Sedan är det tre tjejer från Tyskland i 30-årsåldern. En lärare, en jobbar med management inom modebranschen och en är doktor i biologi. Det är de två sistnämnda jag spenderar mest av min tid med. Sedan en kvinna från Sweitz som är aktuarie och resgalen samt en man från Frankrike som också precis har sagt upp sig. Båda i femtioårsåldern.

Förutom studenterna träffar vi olika Sydafrikaner och varje gång vi träffar en ny person är vi på dem som iglar. Just nu har vi en lärare i 50-årsåldern som älskar att skämta och mitt tålamod sätts verkligen på prov. Tidigare hade vi en ung kille som alltid var 110 % säker på allt. Det finns även fem personer som jobbar med wildlife conservation. Två rhino-guys (jobbar med att skydda noshörningar), två kvinnliga wildlife managers och en som jobbar med att reparera stängsel.

Eftersom vi i princip är tvungna att umgås med varandra dygnet runt har vi lärt känna varandra väldigt bra. Alla har full koll på varandra och att göra något obemärkt är helt omöjligt.  Lite sömn, konstig dygnsrytm, mycket plugg och mycket sol gör att det börjar bli mer och mer märkligt. Igår åkte jag genom halva reservatet i 80km/h (sjukt snabbt på grusvägar) för att gymma, hade dagsfest och gruppmediterade/sov (tio pers i två soffor).

This is Africa och jag ÄLSKAR att vara här.