2016.2017.2018 och hamsterhjulet

Igår fick jag frågan hur man kommer ur hamsterhjulet eftersom att han (gissar jag) ansåg att jag hade lyckats. Så jag tänkte skriva om vad som fick mig att bestämma mig för att göra något helt annat och söka tjänstledigt.

Jag besökte min pappa på segelbåten i Grekland. Det var oktober 2016 och jag var trött. Riktigt jävla trött. Så för första gången på alldeles för länge skrev jag ner mina mål precis som min pappa en gång i tiden har lärt mig. Personligt. Jobb. Leksaker. Socialt. Och i alla fyra kategorier fanns något med Sydafrika med. Det blev då ganska tydligt att jag borde åka till Sydafrika (really?). Jag skrev också ner exakt vad jag skulle göra för att uppnå målen. Exempelvis skulle jag kolla med mina chefer om jag kunde få tjänstledigt på mitt kommande utvecklingssamtal senare i oktober. Det gjorde jag inte. Istället fortsatte jag med jobbet eftersom det var lättast och jag slapp obekväma konversationer. Jag tänkte att jag kanske kunde åka till Sydafrika vid ett senare tillfälle, när jag gjort klart mitt traineeprogram. Och det hade ju ändå blivit en bra förändring för mig på jobbet och jag hade nytt spännande uppdrag och att skjuta upp saker är alltid skönt.

Oktober blev januari och jag blev ännu tröttare men det dröjde ändå till februari innan att jag insåg att jag var tvungen att göra något. När jag var på jobbet hade jag problem med att andas. Min hals drog ihop sig och jag fick dra efter andan för att få ner ordentligt med luft och jag visste att det inte berodde på astma. När jag satt på bussen och tittade på alla människor i alldeles för mycket kläder tyckte jag synd om oss (fruktansvärt nu i efterhand, vem är jag att döma andra människors liv utan att veta något om dem?). Men då bestämde jag mig i alla fall. Något skulle hända. Och allt som stod på min mållista hände helt plötsligt och väldigt snabbt. Jag kollade igenom regler och lagar om tjänstledighet, hittade en utbildning som passade min budget och tiderna för mitt uppdrag och slutligen fick jag det beviljat utan några större svårigheter.

Och det var ju egentligen inte ett stort steg? Som tre månaders semester utan lön. Lägenheten hyrde jag ut och om jag hade velat hade jobbet börjat imorgon som om de tre månaderna inte hade existerat. Nu blev det ju inte så men det behöver man ju inte tänka på när man börjar sin resa. Ett steg i taget.

Jag har nu varit i Sverige i knappt en vecka och varje del av min kropp längtar tillbaka och visst är det ett ganska bra tecken på att jag har tagit rätt beslut?