Welcome to Thanda

Min första dag tillbaka på Thanda. Jag har fortfarande svårt att sätta ord på allt som händer, vilket jag gissar är anledningen till att jag inte skrev så mycket på bloggen senast jag var här. Nu ska jag försöka ändra på det och skriva om min vardag. Den som kommer att vara så långt ifrån min vanliga vardag i Stockholm.

Dagen idag har varit hektisk. Klockan ringde 05:00 och jag var ute och letade noshörningar. Man kan knappt köra på vägarna på grund av vattnet, så efter att hittat en noshörning (gräset är lika högt som jag är lång så vi missade den nästan fast att den stod precis bredvid oss) så fastnade bilen i leran.

Efter uppdragningen åkte vi till base camp (där i princip alla som jobbar bor förutom vi i wildlife-teamet) och väntade. Och väntade. Och väntade. Och äntligen hade jag mitt första möte med Truman som tydliggjorde lite om vad jag ska göra. Jag kunde inte låta bli att skratta när jag hörde att mitt namn har varit uppe på högsta nivå hos ägaren och VD:n som har tryckt på att jag ska få komma tillbaka, fast att jag själv aldrig har varit i kontakt med någon av dem. Det är lite klarare vad jag ska göra nu. Driva volontärprogrammet. Marknadsföra det. Ta emot volontärer. Köra runt volontärer. Och sen är det allt det andra. Jag kommer vara en del av ett wildlife-teamet med allt vad det innebär och antagligen guida.

Det är så bisarrt att jag ska bo här. Mitt i ett reservat. Vägarna vi kör till kontoret blockeras av giraffer, elefanter och bufflar. Men ändå känns det som hemma. När jag ser träden vet jag vilka det är. Jag kan identifiera fåglarna när jag sitter och skriver detta. Och jag vet vilka djur som äter det meterhöga gräset. Det känns löjligt att jag aldrig har vetat det (eller något) om naturen som jag vuxit upp med.

Nu har jag fått ett nytt rum och det är dags för flytt nummer ett.